Frågor & svar
LVU är en tvångslagstiftning som gör det möjligt för socialtjänsten att omhänderta barn och unga under 21 år om deras hälsa eller utveckling riskerar att skadas av hemmiljön eller deras eget beteende.
Ett barn kan omhändertas om det utsätts för fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, om det finns brister i omsorgen eller om det finns något annat förhållande i hemmet som innebär att det finns en risk för barnets hälsa och utveckling att skadas. Det kan handla om att barnet utsätts för våld eller övergrepp, att vårdnadshavaren inte tillgodoser barnets grundläggande behov eller att vårdnadshavaren lider av ett missbruk. Ett barn kan även omhändertas om barnet har ett destruktivt beteende, exempelvis ägnar sig åt kriminalitet, har ett missbruk eller lider av ett självskadebeteende.
Det är socialnämnden som ansöker om att ett barn ska beredas vård enligt LVU. Det är sedan förvaltningsrätten som beslutar om LVU. Socialnämnden kan besluta om ett omedelbart omhändertagande, ett beslut som förvaltningsrätten sedan ska fastställa eller upphäva.
Ja, både vårdnadshavare och barnet har möjlighet att bestrida socialnämndens ansökan om LVU innan förvaltningsrätten meddelar ett beslut. Den som inte är nöjd med förvaltningsrättens beslut har rätt att överklaga beslutet till kammarrätten. Det offentliga biträdet kan hjälpa dig med ditt överklagande.
Det finns ingen fast tidsgräns. LVU gäller så länge behovet finns, men vården ska omprövas regelbundet (var sjätte månad).
- Miljöfallen – när hemmiljön utgör en allvarlig risk för barnets hälsa och utveckling.
- Beteendefallen – när barnet själv utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas genom att exempelvis ägna sig åt kriminalitet, ha ett missbruk eller ett självskadebeteende.
Ja, LVU används just när frivilliga insatser inte fungerar eller accepteras.
Nej, ett beslut om LVU måste ha sin grund i en gedigen utredning och bevisning. Ett akut omedelbart omhändertagande kan ske om det är sannolikt att barnet behöver vårdas enligt LVU.
Barnet kan placeras i:
- Familjehem: En annan familj tar emot barnet för att ge det en trygg tillvaro.
- HVB: HVB står för Hem för vård och boende och innebär att barnet placeras i ett särskilt hem med personal som ser till att barnet får det stöd och den behandling det behöver.
- SIS-hem: Det är Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem för de som behöver vård och behandling under särskilda former. Det är en sista utväg när andra insatser inte är tillräckliga för att skydda ungdomen eller förhindra att den skadar sig själv eller andra. SIS-hemmen kan vara inhägnade och låsta, dessutom kan det finnas särskilda regler och rutiner för den som vistas där.
Ja, om socialtjänsten eller domstolen bedömer att det inte längre finns något behov av vård enligt LVU och att de risker som man tidigare identifierat inte finns kvar kan vården upphöra och barnet flytta hem. En hemflytt kan ske över tid genom en gradvis process med stödinsatser.
Ja, om barnets behov ändras eller om barnet av något annat skäl behöver flytta kan barnet omplaceras, exempelvis från ett HVB-hem till ett familjehem.
- Överklaga beslutet till kammarrätten.
- Gör en hemtagningsbegäran. När du har gjort en hemtagningsbegäran ska socialtjänsten utreda om det fortfarande finns ett behov av vård enligt LVU.
- Sök juridisk rådgivning för att säkerställa att dina intressen blir tillvaratagna.
