Säkerhetsförvaring är en ny påföljd i svensk rätt som kan innebära frihetsberövande på obestämd tid. Här förklarar vi hur lagen fungerar och vilka konsekvenser den kan få.
Säkerhetsförvaring är en ny typ av straff i Sverige som infördes 15 april 2026. Den innebär att en person kan hållas frihetsberövad under lång tid – i vissa fall utan en bestämd slutpunkt – om risken för återfall i allvarlig brottslighet bedöms som hög.
Till skillnad från vanliga fängelsestraff bygger påföljden inte bara på det brott som har begåtts, utan även på en prognos om framtida beteende. Domstolen gör denna bedömning med stöd av bland annat riskutredningar från Rättsmedicinalverket.
När en domstol dömer till säkerhetsförvaring bestäms först en minimitid, ofta motsvarande ett längre fängelsestraff. Därefter sker löpande prövningar.
Om risken för återfall kvarstår kan åklagare ansöka om att förlänga frihetsberövandet, normalt med upp till tre år i taget. Det innebär att straffet i praktiken kan bli betydligt längre än ett traditionellt tidsbestämt straff.
Säkerhetsförvaring används vid allvarlig brottslighet, framför allt:
Det krävs också att personen bedöms ha en påtaglig risk att återfalla i liknande brott.
Förespråkare menar att reformen stärker skyddet för samhället. Tidigare har personer med hög återfallsrisk kunnat friges efter avtjänat straff, trots att faran för nya allvarliga brott varit tydlig.
Säkerhetsförvaring skapar därför en möjlighet att:
Samtidigt finns det betydande rättssäkerhetsinvändningar.
Kritiker pekar bland annat på att:
Det innebär att en person i praktiken kan hållas frihetsberövad längre än vad det ursprungliga brottet i sig motiverar.
Det finns ingen absolut maxgräns. Frihetsberövandet kan förlängas så länge risken för allvarlig brottslighet kvarstår.
Nej. Livstid baseras på det begångna brottet, medan säkerhetsförvaring även bygger på en riskbedömning.
Det är domstolen som dömer, efter underlag från bland annat expertmyndigheter.
Säkerhetsförvaring innebär ett tydligt skifte i svensk straffrätt. Fokus ligger inte enbart på vad som har hänt, utan också på vad som kan hända.
Reformen kan stärka skyddet för samhället, men ställer samtidigt höga krav på rättssäkerhet och noggranna bedömningar.
