I april 2025 presenterades ett av de mest omdiskuterade lagförslagen på länge inom svensk migrationsrätt: SOU 2025:33 – Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Förslaget innebär att personer som vill bosätta sig i Sverige, eller redan har ett uppehållstillstånd, ska uppvisa god vandel – det vill säga leva ett skötsamt, ordnat och samhällsanpassat liv.
Men förslaget har mötts av hård kritik från tunga juridiska remissinstanser, akademiker och människorättsorganisationer. Samtidigt väcker det många praktiska och principiella frågor: Vad räknas som dålig vandel? Hur ska lagen tillämpas? Och när kan den börja gälla?
I den här artikeln reder vi ut vad vandelsförslaget innebär, vilka risker det medför för rättssäkerheten, och hur långt regeringen har kommit i lagstiftningsprocessen.
Kärnan i förslaget är att det införs ett generellt krav på vandel i utlänningslagen. Enligt utredningen ska bristande vandel kunna utgöra skäl för att avslå en ansökan om uppehålls- eller inresetillstånd, eller att återkalla redan beviljade tillstånd – även om dessa är permanenta.
Begreppet bristande vandel definieras i förslaget genom tre huvudsakliga kategorier:
Det är framför allt den tredje punkten som väckt oro bland rättsexperter, eftersom den ger stort utrymme för tolkning och öppnar för att icke-kriminaliserade livsstilsval, ekonomisk utsatthet eller socialt umgänge kan påverka en persons rätt att stanna i landet.
Förslaget är ännu inte lag. I skrivande stund (juli 2025) befinner sig SOU 2025:33 i remissfasen, där myndigheter, organisationer och akademiska institutioner yttrar sig. Många av dessa har riktat skarp kritik mot både lagtekniska brister och rättsosäkra konsekvenser.
Utredningen föreslår att reglerna ska träda i kraft den 1 juli 2026, men detta förutsätter att:
Ingen proposition har ännu lagts fram, vilket gör att lagstiftningsprocessen fortfarande är i sin tidiga fas.
Ett återkommande tema i kritiken är att vandelsbegreppet är vagt definierat, vilket innebär en risk för godtyckliga beslut. När det inte klart framgår vad som räknas som god eller bristande vandel, blir det svårt för enskilda individer att förutse vilka krav som gäller – något som direkt strider mot rättsstatliga principer.
Särskilt allvarligt är att icke-straffbara beteenden kan ligga till grund för beslut. En person kan alltså nekas eller förlora sitt tillstånd trots att hen inte begått något brott, utan enbart för att myndigheterna gör en negativ bedömning av hens livssituation eller umgänge.
En av de mest oroande konsekvenserna av detta förslag är att det öppnar för att lagens tillämpning påverkas av den politiska majoritet som för tillfället sitter vid makten. Det föreslagna kriteriet om ”beteenden eller handlingssätt som samhället i övrigt motverkar” saknar rättslig tydlighet – och bygger i praktiken på vilka värderingar som anses önskvärda eller oönskade i ett givet politiskt klimat.
Värderingar förändras med tiden. En regering kan betrakta bidragsberoende, religiösa uttryck eller visst umgänge som problematiskt, medan en annan ser det som en del av det demokratiska samhällets mångfald. Resultatet blir att individens rätt att vistas i Sverige kan bli beroende av skiftande politiska ideal snarare än objektiva rättsregler.
Detta undergräver förutsebarheten i rättssystemet och innebär en reell fara för politiserad rättstillämpning, där en persons rättsstatus kan förändras utan att några nya brott begåtts eller några lagar brutits – endast på grund av ändrade politiska tolkningar av vad som är ”oacceptabelt beteende”.
I en rättsstat ska rättigheter inte vara beroende av regeringsskiften. Därför är det avgörande att migrationslagstiftningen vilar på tydliga, avgränsade och rättssäkra kriterier – inte på moraliska eller kulturella normer som är öppna för tolkning och förändring.
Även om vandelskravet ännu inte är lag, signalerar det en ny riktning inom svensk migrationspolitik – där rättigheter blir mer villkorade och där rättslig trygghet för migranter riskerar att minska.
För dig som har ett tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd, eller som planerar att ansöka, innebär detta att det blir ännu viktigare att förstå vilka faktorer som kan påverka din rättsliga status, även utanför det som traditionellt räknas som brott.
Vandelsförslaget SOU 2025:33 är mer än en juridisk reform – det är ett uttryck för ett nytt synsätt i migrationsrätten, där social anpassning och livsstil väger tyngre än traditionella rättsliga kriterier. Om förslaget blir lag i juli 2026, blir det avgörande att följa hur begreppet vandel definieras – inte minst eftersom tillämpningen riskerar att bli politiskt färgad och därmed oförutsägbar.