Den 1 juli 2025 träder en ny socialtjänstlag i kraft. Det är en av de mest genomgripande reformerna på området i modern tid, med målet att modernisera och effektivisera socialtjänstens arbete. Samtidigt föreslås en separat kompletterande lag: En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas – i dagligt tal kallad LIV. Det är framför allt detta lagförslag som väckt debatt, då det på flera sätt förändrar hur samhället kan ingripa i familjeliv och föräldraskap.
Den nya socialtjänstlagen är en så kallad målinriktad ramlag. Det innebär att lagen ger övergripande riktlinjer och principer, men låter varje kommun anpassa insatserna utifrån lokala behov och förutsättningar. Lagen betonar vikten av att socialtjänstens arbete ska vara förebyggande och lättillgängligt. Stödet ska kunna ges tidigt, innan problemen blivit akuta, och insatserna ska bygga på forskning och beprövad erfarenhet.
En viktig förändring är att vissa stödinsatser inte längre behöver föregås av individuell behovsprövning. Det kan exempelvis handla om samtalsstöd eller missbruksbehandling som snabbt ska kunna sättas in – särskilt riktat mot unga i riskzon, våldsutsatta personer eller familjer med upprepade svårigheter.
Det mest kontroversiella inslaget i reformen är det föreslagna införandet av LIV. Denna lag skulle ge socialtjänsten rätt att fatta beslut om öppna insatser även när föräldrar eller barnet själva motsätter sig hjälpen.
Det kan exempelvis innebära att socialtjänsten beslutar att ett barn eller en förälder måste delta i behandling, stödinsatser eller andra aktiviteter. Följs inte beslutet, kan vite utdömas. Dessutom föreslås att socialtjänsten i vissa fall ska få använda kontrollåtgärder, såsom drogtester eller – för ungdomar från 15 år – elektronisk övervakning.
Tanken är att snabbt kunna agera i situationer där barn eller unga riskerar att dras in i kriminalitet, utsättas för våld eller hamna i missbruk – även om föräldrarna inte samtycker.
Det finns de som välkomnar lagen och ser den som ett kraftfullt verktyg. Förespråkarna betonar att tidiga insatser kan vara avgörande – ibland livsavgörande. I vissa familjer saknas förmåga eller vilja att ta emot hjälp frivilligt. Då kan samhället behöva ta ansvar för att skydda barnet.
Ett annat argument är att LIV kan minska behovet av att använda den betydligt mer ingripande lagen om vård av unga (LVU), där barn placeras utanför hemmet. Genom insatser i öppna former, även utan samtycke, hoppas man kunna undvika dessa allvarligare tvångsåtgärder.
Trots goda intentioner finns det flera invändningar. En återkommande kritik är att lagförslaget är för otydligt. Begrepp som “konkreta omständigheter” och “risk” saknar tydliga definitioner, vilket riskerar att leda till godtyckliga bedömningar. Det öppnar för att lagen tillämpas olika i olika kommuner – något som hotar rättssäkerheten.
En annan oro är att tvångsinsatser kan minska förtroendet för socialtjänsten. Om familjer upplever att de riskerar att bli föremål för övervakning eller tvång, kan de välja att inte söka hjälp alls. Det gäller särskilt redan utsatta grupper där tilliten till myndigheter är låg.
Dessutom väcker vissa inslag allvarliga frågor om barns rättigheter. Att låta socialtjänsten använda elektronisk övervakning på barn utan deras eller vårdnadshavares samtycke är ett mycket stort ingrepp. Det riskerar att bryta mot principen om barnets bästa och kränka den personliga integriteten.
Slutligen är det oklart vilken faktisk nytta lagen skulle ha. Den danska modellen som LIV bygger på har inte gett några tydliga positiva resultat. Tvärtom har insatserna varit få och i flera fall felriktade.
Det går inte att bortse från behovet av en socialtjänst som är stark nog att agera tidigt, särskilt i ett samhälle där barn rekryteras till gäng och utsätts för våld i allt yngre åldrar. Den nya socialtjänstlagen tar flera viktiga steg i rätt riktning genom att fokusera på tillgänglighet, kunskap och förebyggande arbete.
Men varje reform som rör barn och familjer måste utformas med stor varsamhet. Lagar som tillåter ingripanden utan samtycke kräver extremt tydliga ramar och skyddsmekanismer. Det får aldrig bli lättare att fatta beslut om tvångsåtgärder än att arbeta långsiktigt med förtroende, stöd och respekt för människors integritet.
Som advokat med många års erfarenhet av att företräda barn och föräldrar i utsatta livssituationer ser jag behovet av en stark socialtjänst som kan agera förebyggande och effektivt. Men jag ser också risken i att gå för långt.
LIV är ett förslag med goda ambitioner, men som i sin nuvarande form saknar tillräcklig förankring i rättssäkerhet och barnets skydd. Det är en lagstiftning som riskerar att skapa mer rädsla än trygghet – och som hotar den tillit som måste vara grunden i allt socialt arbete.
Jag delar därför den oro många andra jurister och sakkunniga uttryckt: vi får aldrig offra grundläggande rättigheter i ambitionen att göra gott.
Ada Alak
Advokat
